abdikation

jag har abdikerat. jag viftade vit flagg förra veckan. jag höll skamset upp en skylt där det stod

- jag ger upp, gör vad ni vill
det innebar medicinering för min del. i söndags vaknade jag upp och tankepladdret var borta. det var så tyst och tomt att jag blev rädd. jag blev så rädd för att jag hade blivit någon annan än den jag trodde att jag var. inte för att jag ändå vet. vem är man egentligen? och vad är man utan kontra med mediciner? vad spelar det för roll?
jag fick heltid på jobbet den här veckan. det susade i skallen idag av alla intryck. det är som att ja tar in allt och bearbetar allt i hundrasjutti. ingenting går mig förbi förutom vänliga gester och beröm. allt annat fastnar. jag har storslagna planer för tillfället. jag får så mucket gjort att jag nte vet vart jag ska ta vägen. jag lnskar bara att jag kunde stänga av när jag kom hem. trycka på en röd knapp som säger
- stopp nu är det nog
men jag fortsätter. och stannar jag upp så hör jag alla röster och små scener spelas upp nnanför nätinnan. det är som små filmer som blixtrar förbi. och jag jobbar verkligen för att få bort dom. jag hatar de. jag vill att det ska vara tyst och lugnt och inget jävla disco kvällarna igenom. men det är det. och idag är jag trött och ser framtiden för mig. hur mörkt och svart det är.
jag skäms så innerligt för mig själv. jag har ingen kontroll. det är som att allting snurrar.

Gnällspik

Livet har varit pest den senaste tiden. Fröken virrpanna är så less på sig själv och sitt gnäll att hon snart skiter i allt. För det är precis vad hon känner - hon gnäller så till den grad att folk slutar lyssna. Fröken virrpanna håller som bäst på att dra ner hela hennes omgivning i hennes lita svarta ångesthål. Där vill hon sitta och mysa med sina nära och kära, känna hur det svarta och mörka omsluter den lilla skara som de är. Att sedan de nära och kära sällan hälsar på särskilt länge i det lilla ångesthålet blir hon lite förnärmad över. Duger inte ångesthålet, det är ju liksom det enda hon har? De nära och kära brukar försöka bjuda upp till dans men hon sitter trumpet kvar och tjurar med benen i kors. Kanske gråter hon en liten skvätt och tycker synd om sig själv. Ibland går hon upp och dansar och tycker att det ändå är lite trevligt men hon bor ju ändå i ångesthålet och där har hon sitt täcke och kudde och allt hon äger....

Idag skulle jag bara städa när jag kom hem. Jag har inte bara städat. Jag har gjort sylt också.

Glad påsk!

RSS 2.0