Det är dag
Det har varit mörkt så länge. Fruktansvärt mörkt. Jag minns inte när det sist kändes såhär. Huvaligen. Jag litar fortfarande inte på känslan, man är ju den man är vilket som?
Så fort det känns bra så tenderar jag att dra igång. Det är som att hela livet ska levas för chansen kanske inte kommer igen, den kanske är borta imorgon? Så, trots att jag borde sova så planerar jag och beställer grejer så jag kan börja stöpa egna ljus. Jag tänkte att jag ska lära mig att sticka och virka också men det får jag lösa på garnaffären. Något mer? Jag har målat idag. Underbart. Och jag har lyssnat på punk. Så uppkäftigt och jag älskar det.
Kram banan.
