Annavirrpanna

Livet har varit pest den senaste tiden. Fröken virrpanna är så less på sig själv och sitt gnäll att hon snart skiter i allt. För det är precis vad hon känner - hon gnäller så till den grad att folk slutar lyssna. Fröken virrpanna håller som bäst på att dra ner hela hennes omgivning i hennes lita svarta ångesthål. Där vill hon sitta och mysa med sina nära och kära, känna hur det svarta och mörka omsluter den lilla skara som de är. Att sedan de nära och kära sällan hälsar på särskilt länge i det lilla ångesthålet blir hon lite förnärmad över. Duger inte ångesthålet, det är ju liksom det enda hon har? De nära och kära brukar försöka bjuda upp till dans men hon sitter trumpet kvar och tjurar med benen i kors. Kanske gråter hon en liten skvätt och tycker synd om sig själv. Ibland går hon upp och dansar och tycker att det ändå är lite trevligt men hon bor ju ändå i ångesthålet och där har hon sitt täcke och kudde och allt hon äger....

Idag skulle jag bara städa när jag kom hem. Jag har inte bara städat. Jag har gjort sylt också.

Glad påsk!